Jag kommer ihåg då vi gick i samma skola när jag fick träffa dig varenda dag och alltid få ett leende på läpparna, jag saknar den tiden. Ja den tiden då du och jag va allra bästavänner och kunde snacka om vad som helst. MeN lika snabbt som solen går ner så snabbt försvann det du och jag hade. Vi började bråka allt mera och sen va det ett jävla liv mellan dig och mig och sen så säger fia till mig att du ska byta skola? jag tänker shit nej vadfan har jag gjort nu då? så tar steget och ringer dig och frågar vad som som händer och du berättar fyfan säger jag bara hemskt men sant tydligen. Jag tror inte jag insåg förns då hur mycket du bettyde för mig jag grät som en stuken gris i telefonen, förns då insåg jag nog hur mycket du igentligen betydde för mig. Men om vi kolalr nu så har vi ju inte direkt så stora problem, vi kanske är en gång i månaden och när du väl är här på bergan har vi det skit roligt och jag vill aldrig att dagen ska ta slut! Nej den dagen skulle kuna få vara förevigt om jag fick bestämma. Åh johanna jag saknar dig jätte mycket! alla våra sjuka grejer vi fantiserade om, alla gånger vi skrek på "håkan" genom mitt fönster och när han vände sej om så gömde vi oss haha mogna ungar men fan va roligt vi hade. Eller när vi hade våran tri tilsammans du jag och johanna, vi som aldrig skulle lämna varandra vi som alltid höll i hop och hade det as nice, men samma dära tiden förendras nu vill hon inte ens umgås med oss tillsammans? sjukt hur personer förendras men sånt får man tydligen räkna med eller vadå?. ája jag saknar dig i allafall groft mycket tjejen inte glöööömmma!